Som en groda utan ben....

....känner jag mig aningen hopplös.

(Bild: Blogspot)

Få se....vad har hänt.

Min närmsta chef avled hastigt på julafton 45 år gammal, helt utan tidigare hälsoproblem.
Det var en otrolig chock.....en människa mitt i livet.
Att han dessutom efterlämnade en mycket sjuk hustru och 4 barn gör ju inte saken enklare att förstå meningen med.
Hur kan allt elände drabba en och samma familj??

Försöker påminna mig själv och min omgivning att leva i nuet och inte glömma bort bland alla måsten att känna efter hur man mår.
Ingen är en stålman och kan klara allt.....

Begravningen var väldigt rörande och vacker och himlen precis så oskyldigt blå som solisten sjöng om.

Självklart har det här rört om på jobbet....ibland är det nästan makabert att se vilka gamar folk kan vara.
Jag säger inget mer om det här, jag blir bara så hiskeligt förbannad och upprörd.
Makabert hur vissa kan försöka sko sig i ett sånt här tillfälle!!
Så inspirationen har varit lite vilande kan jag lungt säga...

Annars har jag testat på Zumba ett tag nu - URKUL!!
Vi har ett yrväder till tränare som heter Oscar och hur han kan lyckas skaka överallt i kroppen någongång under ett pass är för mig obegripligt.
Det finns faktiskt kroppsdelar som inte ska gå att skaka kontrollerat på!!!
Visst, hoppa vilt upp och ner och någon liten dallring torde fortplanta sig om man har tur, men att vibrera i svanken enbart är......underligt.
Dansar vidare i alla fall.
Har dessutom lyckats få mannen hookt på detta vilket också är otroligt men urkul.
De kallar oss för Zumba-paret på gymet.....hmmm, låter ju bra i alla fall.

I morgon eftermiddag bär det av med vänninorna till en väninna i Umeå. Vi ska göra stan osäker, dricka bubbel, mysa och tjejsnack.
Jag är nästan barnsligt ivrig - Det ska bli SÅÅÅÅ kul!!