Ibland går det bara på räls

God kväll på er!

Hoppas ni haft en bra helg.

Här började fredagen med knytismiddag. Väninnans man hade lagat trerätters thai till varmrätt, vi stod för förrätt och efterrätt.

Sååå, imponerad, kan nog bara beskrivas med SAT-gott!!

Det blev även en sväng till brasan, där vädergudarna var så gulliga att de lät oss sniffa på våren och hinna ett helt varv runt elden innan de skruvade på sprinklern.

Vi tassade snabbt iväg hemåt och intog efterrätt innan det var dags att göra kväll.

Lördagen bedrevs med en sväng in till stan, lite shopping efter vi galloperat rakt genom första-majtåget. En hel bunt ilskna människor i blandade åldrar....

Hamnade också bakom en mamma med barn som var ute och strosade, när en tonåring vinglar förbi på en alldeles för liten cykel med tofsar på handtagen och ett jätteplakat fastbundet på ryggen lydandes;

"Ner med överklassen"

Varpå barnet frågar sin mamma,

- Vad är överklass mamma??

Mamman svarar, (utan att tänka antar jag)

- Det är de som är bättre än oss andra.

Jahaaa....är det SÅ det är.

Inte undra på att folk är arga!!

Inte nog med att de har mer pengar, de är i allmänhet bättre också.

Jobbigt.....

Söndagen fördrevs med besök i tvättstuga, skura och olja altanen sina två gånger, städa ur ett förråd, plocka ut golvlister i ett rum, hänga upp en tavla och koppla in ny dvd och biosystem. Nu ska jag sätta mig och NJUTA av kvällen och allt som är avklarat.

Måste bara innan jag slutar, nämna vårt zoologiska besök som dök upp under tiden jag höll på med altanen.

En vansinnigt söt liten skogsmus kom tassande och började snoka runt i barken efter frön.

Jag smälte totalt och hojtade på mannen så han också skulle få se hur SÖT den var.

Han kom farandes och lyssnade snabbt till mitt babbel om TITTA och OOOOH och morrade;

- Skitsöt!!! Och var är farsan då?!?!?

(Samtidigt som han måttar upp ca 70 cm mellan händerna).

Jag var tvungen att fnissa lite och lugna med att det inte var en råtta (inte ens en tonårsråtta) denna gång, utan bara en liten skogsmus och försäkra om att de faktiskt inte blir mycket större.

Mannen lugnade ner sig märkbart och trillade ner min nivå, med om hur SÖÖÖÖT den faktiskt var.

Som försvar till hans oro ska tilläggas att vi hade riktigt stora råttproblem i grannskapet i höstas....som små katter.

Tack ock lov är de borta nu och vi kan istället bo granne med en sån här;

(Bild: Piscaweb)